Grandert och Hallnäs – motsatser möts
Söndag den 5 februari, kl. 15.00, Caroli församlingshem
Det finns de som menar att Johnny Grandert, årgång -39, är vår störste symfoniker (och de har naturligtvis alldeles rätt), och ändå har hittills bara tre av hans tio symfonier fått ta klingande gestalt. Liknande siffror gäller hans stråkkvartetter; fyra av tretton kvartetter är framförda. Nr.4 kunde höras i Borås för 20 år sedan, i samband med uruppförandet. Men nu spelar Bozzinikvartetten den igen, och den ställs emot sin diametrala motsats, nämligen den sjätte kvartetten i Lars Hallnäs’ serie …am stillen blicke sich üben.
Ett slags koraler – för andra gången
Lördag den 25 februari, kl. 16.30, Caroli kyrka
Alla är de ett slags koraler – åtminstone om man tänjer lite på begreppet –, de orgelverk Björn Nilsson nu spelar för andra gången. I några fall är det nästan ett kvartssekel sedan senast, exempelvis när det gäller John Cages beryktade Organ2/ASLSP‚ en förkortning som utläses ”as slow as possible” och följaktligen är en spelanvisning. Howard Skemptons älskvärda miniatyrer och Lars Hallnäs’ Derivations är betydligt behändigare i formatet.
Utan titel – för violin och piano
Söndag den 26 mars, kl. 15.00, Caroli församlingshem
Anna Lindal och Kristine Scholz bjuder på en rad favoriter i repris: Chris Newmans Romance, Jo Kondos Strands III, Claude Loyola Allgéns Nocturne, Johanna Magdalena Beyers Suite och Magne Hegdals Stykke uten navn. Men icke nog med det, de spelar ett nytt större verk av Christian Wolff, Wade in the Water, samt Violinsonat nr. 4 av Schönberg-eleven Norbert von Hannenheim (1898–1945) – ett verkligt fynd.
Klas-Thure Allgén – den som dör obesegrad
Söndag den 23 april, kl. 15.00, Caroli församlingshem
Förra gången IORE-kvartetten spelade i Borås, när de uruppförde Allgéns Stråkkvartett nr. 1 (F-dur), fick de stående ovationer. Det hör sannerligen inte till vanligheterna. Nu återvänder de till den unge Klas-Thures tidigaste försök som kvartettkompositör med bland annat förstlingsverket Tema med variationer (1939) och Stråkkvartett nr. 1 (a-moll). Sammanlagt fem uruppföranden präglade av ungdomlig passion. Därtill bl.a. den långsamma satsen i kvartett nr. 2, om vilken tonsättarkollegan Roland Forsberg skrivit: ”Ett av de mest geniala kammarmusikverk som skapats under hela 1900-talet…”